-

Vi förtränger saker och förskjuter våra problem på de vi håller närmst, bara för att få känna några sekunders ro ifrån den ilska och sorg vi har gentemot oss själva. Vi bygger upp fasader och murar för att ingen förstår och i tron om att ingen vill hjälpa oss. En dag börjar fasaderna spricka, murarna falla. Helt plötsligt står man där naken för omvärlden medan alla tittar på. Hjälper någon? Vem? Ens värsta mardröm. Så vi fortsätter att intala oss själva att allt är bra och tar ut ilskan på de vi älskar mest. För det är såna vi är. Trygga i lögnen och skärrade för sanningen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0